32 år

Se hit alla glada och ni bittra stackare kan kryssa denna blogg med en gång för här har ni en näst intill alltid glad tjej vid namnet Ida och bor på Näset i Hammarstrand som sist jag kollade låg i länet Jämtland. Bor i ett hur med min absolut bästa och underbaraste sambo Anders och mina älskade djur. Djuren består av: 1, Hunden Tyson som är 6 år och är en blandning av schäfer/labrador/leonberger, han är den absolut smartaste och mest personliga hunden jag någonsin stött på. Han är även min första hund och trots att han har en allergi som vi inte vet vad det är och har en hel pärm med veterinärbesök så hoppas jag att han har mååååånga år kvar med oss här på Näset. Utan Tyson är jag inget! 2, Så har vi "lilla" bebisvalpen Bagheera eller Collydanes Johnny Cash som han igentligen heter och är av rasen Grand danois. Han är just nu endast 4 månader och vi har redan gjort en utställning där vi plockade hem 2 rosetter, BIR & HP, så många fler uställningar blir det säkerligen och hoppas på att kanske en dag ställa upp i någon slags sök eller spår-tävling! 3, Nisse 4-årig 25% norsk skogskatt å resten Okänd som med de flesta katter var det en tjuvparning, så han är alltså född hemma hos mig. Kan ju börja med att säga att han igentligen inte heter Nisse utan heter igentligen Zimba, men hans fullständiga namn är: Nisse Zimba Hitler Kurrkurr Lucifer men kallas Nisse av oss (eller "Nittne" av mig) Behöll denna kattunge från en kull av 6 ungar för han var den enda som inte var rädd för Tyson, han tyckte det endast var roligt då Tyson bar runt på honom i munnen, stampade på honom eller "bara" jagade runt Nisse i huset, detta har tyvärr resulterat att Tyson numera älskar att jaga katter då det är denne lille Nisse som lärt upp Tyson hur man gör. Med andra ord så är katten helt väck och är antagligen född helt efterbliven då han redan sprang på sina kattunge ben och jagade bilarna på byvägen!! Men vad gör man?? Vi älskar han för de!! :) 4, Katten Nigge som inte heller heter Nigge utan Zigge men av den enkla anledningen att han är kolsvart så tyckte min bror att vi ironiskt nog kan kalla honom för Nigge. Nigge är född 10-11-12 vilket är väääldigt lätt å komma ihåg så han är rena ungdomen men det märks inte när man tittar på honom. Latare katt finns inte och det bästa Nigge vet är att ligga å vila, äta, sova eller varje inte äta lite till. Detta ätande måste genast sluta då han äter mer än alla de andra katterna tillsammans + det dubbla till och har börjat blivit jäkla rund!! Men goare katt får man banne mig leta länge efter å ni hittar den endast antagligen på Näset 112! ;) 5, Sista och den absolut minsta katten vi har här hemma heter och kallas för Snurran! Snurran är ur samma kull som Nigge, men de ser väldigt vääldigt olika ut. Nigge är stoor (5-6Kg?) svart & långhårig medans Snurran är en brun korthårig tanig liten dam på max 1,5-2Kg. Denna katt äter som en häst men går icke upp ett gram, kanske har Nigge fått alla fett-gener?? Varken Snurran eller Nigge var mina katter från börjar utan min mors. Följde med henne och tittade på dessa sötnosar hos en kompis till mig och fastande direkt för Nigge men Anders vägrade en katt till då vi hade två st redan då så mamma tog två. Men som väntat så ledsnade hon och skulle ta ner dom när jag skrek att jag tar hannen och syrran fick ta honan, sagt och gjort. Tyvärr trivdes inte honan med att vara ensammen då hon alltid haft någon hos sig så hon började göra inne så det slutade med att hon fick bo hos oss! Jag har väääldigt svårt för hondjur men Snurran har nått speciellt som icke går att beskriva med ord, men som sagt är hon ett hondjur och gör de lusten faller henne på! Både på gott och ont ;) 6, Sista djuren i detta hel är 4 stycken tamråttor. Då jag vart sugen på att skaffa råttor igen fick jag en dag en snillerblixt. Ist för att köpa en dyr dyr bur så gör vi en, så med hjälp från en bror och en syster har jag nu två mycket snygga å häftiga hemmabyggda burar av garderober där det är mycket när och hyllor att klättra på, även lampor är installerade inne i burarna. Där trivs som som fisken i vattnet men de får självklart även komma ut lite titt å tätt å leka på golvet/sängen å allt annat de kommer åt! Har tankar å planer på att ta ungar på de två finaste jag har å de mest sociala råttorna, kommer bli kanonfina ungar men vill veta intresset först så jag inte blir sittandes med ett tjugotal här hemma. Intresserad? Hör av dig! 7, Sist med Absolut inte minst utan störst har vi hästen min, eller rättare sagt ponnyn, A ponnyn, och för att vara ännu mer på ordet så talar vi om en tre årig shetlandsponny vid namn Moflos Maestro men även kallad Manni efter mammuten i ice age då min far tyckte dom var så lik när han hade som mest med vinterpäls, även exakt samma färg. Manni har jag haft här hemma sen har var 6 månader. Ägde då ett skogsstall men efter första vintern insåg jag att det var jävligt tufft att endast ha detta kalla stall, vattnet frös på nätterna, pisset på golvet var alltid fruset om man inte mockade i tid. Allt var enbart jobbigt när det var kallt ute så jag beslöt mig för att sälja iväg min ettårs hingst till någon som hade de bättre hemma än jag och som hade lite mer tid än mig (och intresse) då mitt intresse svalnade för första gången i mitt liv. Sagt och gjort så sålde en kvinna honom åt mig och strax efter ett halvår kom ångesten. VAD FAN HAR JAG GJORT?? Tänk om han inte har det bra? Jag hade ingen aning om vart i sverige han var, levde han?? Efter flera månaders letande lyckades jag få tag i numret till hans ägare och jag frågade om hon helt enkelt ville sälja tillbaka honom till mig, inget stall hade jag kvar eller hage heller för den delen. Tänkte bara på att jag skulle få tillbaka min älskade lilla hingst så mycket att de kom inte upp i tankarna. Till svar fick jag att hon och hennes man faktiskt hade funderat på att höra av sig till mig men att hon inte hittat mitt nummer, de hade en dotter på 4 år som jättegärna ville börja rida och de kände att de ev skulle haft en äldre och färdig inriden ponny ist, men det tog emot för de hade aldrig stött på en sån trevlig ponny/häst i hela sitt liv. Endast 2 år och aldrig gjort nått för att jävlas, heller aldrig blivit rädd för något utan litat fullkomligt på männoskorna. Men hon sa i princip ja efter en timmes långt samtal med henne men hon gruvade sig för att berätta för dottern som var så fäst vid Maestro, eller Lukas som dottern hade döpt honom till. Snabbt som ögat ringde jag och kollade stallplats hos min gamla fröken i Ammer där jag har vart den 13 år ålder och tagit hand om hennes minishettis, jag bad å bad om att få stå där å att jag skulle hjälpa till med allt! Men först skulle det diskuteras där hemma och det var nog de längsta dagarna i mitt liv! Men när ÄNTLIGEN detta JA kom så grät jag av lycka. Slängde mig på luren för att ringa ägaren å berätta att det löst sig med stallplats när hon till min stora förvåning säger att hon inte klarar av att säga till dottern att de ska sälja ponnyn, hon hade bestämt sig ändå för att vänta och rida in honom själva. Gissa vem som satt på bron hela kvällen och grär?! Dagen efter ringde hon igen och berättade att apropå ingenting så hade dottern sagt såhär: -Mamma! Kan vi inte köpa en annan häst? En häst som jag kan rida på!? Hur kunde dottern föreslå nått så smart?? Hon kan ej ha vetat om detta då hon ej vart hemma någon av gångerna jag pratat med denna dam. Kanske kände hon på sig? Hur som haver så har jag denna unge att tacka för att jag idag har min älskade ponny igen som jag aldrig kommer göra mig av med så länge jag lever. Oj vad långt det vart om hästen, men det gör inget för har ni läst såhär långt så ska jag passa på att berätta att Maestro (Manni) har en egen blogg som du kan gå in och läsa! www.manniminmanni.blogg.se Där står allt jag gör/inte gör, sjukdomar, inköp och mycket mer. Bl.a varför han var sjuk när jag köpte tillbaka honom. Bara å klicka dig dit om du är intresserad för i denna blogg blir det knappt någonting om häst skrivet då jag insåg att jag har ganska många läsare som ej vill läsa häst *konstigt* :P Som ni kanske märkar så består mitt liv av djur djur och lite mer djur. Men försöker faktiskt emellanåt att sparka mig själv i rövva för att ta mig iväg till gymmet. Annars försöker jag vara med så mycket folk som möjligt eller bara ta det lugnt med gubben å kika på skräck som jag igentligen inte alls törs se :P Nu har jag skrivit så mycket om mina djur att denna presentation har blivit den längsta presentationen någonsin, men som jag skriver i bloggen så är ingen tvungen att läsa men jag tänkte jag skriver ändå några snabba rader om mig själv för de få som vill veta! Som ni redan vet heter jag Ida å bor på Näset å gillar alla de möjliga djur, de övriga intressen jag har är bl.a bilar, speciellt cruisingar. Här hemma har vi nu några stycken amerikanare men har hittils endast kört med 1, en Rambler rebel -68. Men till sommarn blir det nog en och annan tur med min nyaste bil jag gick å införskaffade mig nämligen en cheva van -88. En bil som endast kommer att användas som hundbil & hundutställningsbil men varför inte testa köra den på någon cruising också? :) Annat om mig som inte många alls visste är att jag har en ganska Ovanlig sjukdom som heter Marfans syndrome, detta är alltså en bindvävssjukdom som kort sagt gör att all bindväv i kroppen är försvagat och om jag inte missförstått det helt fel så verkar kroppen bestå av en hel del bindväv. Detta påverkar bl.a mitt hjärta då allt blir svagt, förstorad aorta. Lungorna. Fötter. Händer. Syn. Huden. You name it! Men inte ska man hänga läpp för de, ta dagen som den kommer och självklart ska man gnälla ibland men gör det ordentligt så du får ut det ist för att smågnälla året om! Ja! Som sagt, guinness rekordbok nästa på längsta blogg presentationen någonsin! *haha* VÄLKOMMEN TILL MIN BLOGG!!